Nedräkning

Mindre än två veckor till nästa injektion. Vid det här laget brukar många transmän må lite småtaskigt. Jag känner naturligtvis efter lite extra. Jag har en tid hos min läkare på Endokrinologen i augusti. Blodprov lämnades innan förra injektionen så jag får vänta ett litet tag på att få reda på svaret.

Det är inte bara Testosteronvärdet man ska gå efter. Det gäller att känna hur man mår också. Att mitt humör är lite som det är beror nog mest på att jag tassar på gränsen till utmattning. Men ett mönster har jag börjat ana när det gäller Testosteronet. Värk i kroppen. Det gör så fruktansvärt ont i lederna några veckor innan det är dags för ny injektion. Framförallt ena höften och knäet. Det är ställen som jag haft problem med i många år, men nu är det värre än någonsin. Det börjar bli lite gubbvarning på det. Jag är 47 så lite får väl åren tala kanske.

För övrigt har jag njutit av två fina sommardagar på rad genom att mestadels hålla mig inomhus dagtid. Jag gillar inte sol och värme annat än om jag får bada och badat har jag gjort.

I förrgår plaskade vi runt i poolen säkert ett par timmar, jag och dottern. Jag hade cyklop så jag kunde dyka. I går badade vi också och jag var jag under vattnet och simmade runt så lång stund att min dotter såg helt förskräckt ut när jag kom upp igen. Hur länge kan du vara under vattnet egentligen? undrade hon. Jag vet inte sa jag, men ju mer men tränar desto längre klarar man, sa jag. Hon ville också prova. Min dotter som alltid är torr i håret hur länge hon än badar ville dyka. Det var inte illa. Det slutade med en kallsup. Men hon såg rätt cool ut ändå när hon väl hämtat sig och med nöd och näppe lyckats undgå en uppkastning.

För någon dag sedan blev jag intervjuad av en reporter från Sydsvenskan. Vi pratade i 55 minuter. Jag vet inte när det ska publiceras. Jag tror det blir en pytteliten artikel av det på temat transfobi. En fotograf ska höra av sig och komma hit och ta ett foto. Det kanske är tänkt att publiceras lagom till Malmö Pride. Innan dess har dokumentären på TV hunnit visas.

Jag vänjer mig så sakteliga vid media och jag tycker om det. Jag känner mig trygg och de jag möter är så oerhört fina, intresserade och lyhörda och på riktigt engagerade. Det är skoj att se, det känns positivt.