Processer

Det händer något med mig. Jag känner hur jag växer in i allt detta nya. Känner hur jag förändras inom mig. Tänker på ett annat sätt, känner på andra sätt. Ser saker ur ett annat perspektiv. Märker hur det gamla och nya blandas. Jag har varit bra på att försöka vara den jag förväntades vara. Nu blir jag mer den jag verkligen är. Det mesta gillar jag och trivs med, men det finns också saker som känns nya och okända och som överraskar mig.

Det kommer spontana reaktioner inom mig i samspel med andra människor. En reaktion på något som händer eller sägs på ett sätt som är nytt för mig. Eftersom jag fått så många nya vänner är det nog inte många som reagerar på det. Det faller sig naturligt. Men för mig blir det många överraskande ögonblick där jag måste få tänka efter en stund.

Första tiden under min process var jag ännu inte helt bekväm med att umgås med andra män. Jag visste att jag inte passerade varken med mitt utseende eller mitt beteende. Nu ser jag allt fler likheter, känner samhörighet och jag börjar känna mig bekväm och tillsammans med andra män. Jag märkte av det ganska mycket under min resa till Stockholm. Jag passerade, andra män tog mig för man. Det kändes naturligtvis väldigt bra.

Jag börjar känna att jag inte lika mycket vill umgås med kvinnor på det där självklara sättet som förut. Sedan får man inte glömma att det inte bara är det som avgör. Man eller kvinna det kvittar egentligen, men det går inte att förneka att det finns skillnader. En del av detta är sannolikt socialt betingat men eftersom jag följt min egen förändring från insidan kan jag också se att det är mycket som troligen styrs av hormoner.

Intressen och samtalsämnen kan skilja sig åt mellan män och kvinnor men de kan också vara gemensamma oavsett kön. Något jag märkt av är att det finns kvinnor som har lätt för att älta saker om och om igen. Jag tröttnar på det och orkar inte lyssna. Män har inte riktigt samma fallenhet för det enligt min erfarenhet. Många män är mer rakt på, säger det de vill ha sagt och sedan är det bra. Det kan uppfattas som att män är lite hårdare. Många kvinnor tassar lite försiktigt runt ämnet och en kort historia blir väldigt lång och omständlig. Varför det är så vet jag inte.

Jag har blivit mer rak i min kommunikation. Mitt humör har också förändrats. Jag kan bli väldigt arg men det går snabbt över. Mitt tålamod är inte lika stort längre men å andra sidan har jag oerhört större uthållighet. Jag är mer rastlös, mer otålig. Måste få vara ute och röra på mig annars mår jag inte bra. Hittar ursäkter för det genom att till exempel skotta snö eller räfsa gräsklipp på tomten. Det finns ett starkare behov av fysiska aktiviteter.

Jag tycker fortfarande om att prata med andra men har inte riktigt samma behov att det nu som förut. Viktigast är att det ger något annars blir jag bara uttråkad. Jag har fått en del nya vänner där jag verkligen känner att det ger mycket att få umgås. Antagligen tröttnar jag lite snabbare numera för att jag själv har så mycket i huvudet och runt omkring mig. Det är ingen liten sak jag ska ta mig igenom. Jag hoppas mina vänner har förståelse för det och det kan vara något som är bra att tänka på för alla som har en transsexuell person i sin närhet.