Flaggan i topp

Efter nästan en veckas regnbågsfestival där jag fått vara den jag är utan en tanke på att det skulle verka konstigt, landar jag nu så smått i den vanliga vardagen igen. Eller rättare sagt kastas jag rakt in i vad som kallas sommarlov. Med allt vad det innebär av socialiserande med icke regnbågsrandiga människor. Till och från önskar jag att jag hade ett sådant där färgstick i byxfickan som jag kunde plocka fram och lite varsamt dra över kinden på de jag möter.

Inte för att någon på något sätt betett sig olämpligt mot mig men jag känner ändå alla frågetecken poppa upp och de där blickarna som är bara sekunder för långa. Rösten har gått ner och dottern kallar mig för pappa så möjligen hjälper det till att slå bort en del funderingar.

Vi har varit på badet både i går och i dag. I förmiddags hade jag bara en löst sittande binder under tröjan för att jag först skulle till gymmet innan dottern fick bada. Badet var fyllt av folk och jag kände mig väldigt obekväm. Tänk om moobsen syntes. Jag ville bara gå hem och jag blir så irriterad på den omänskligt långa utredningstiden före operation. Det är så grymt. Jag sitter på bassängkanten och svettas i mina lager med kläder medan dottern plaskar och har det skönt.

Jag ska köpa en solskyddströja och dra på ovanpå en binder sedan rent ut skiter jag i vad folk tycker och tänker för jag ska bada. Jag orkar inte, jag vill inte och jag känner inte för att skrika ut till hela skogen att jag är en kille med bröst för att svensk transvård är så fruktansvärt lågt prioriterad att det kommer ta ett och ett halvt år från utredningens start till operation.

Undrar om det går att köpa en frottéhandduk i transfärgerna. Inte för att jag tror någon fattar för inte ens folk som är aktiva inom RFSL har koll på den flaggan. Jag vill gärna berätta men jag vet inte om det skrämmer bort mer än det hjälper till. Det är inget jag bara vill hafsa över. Det kanske kommer frågor, det måste finnas tid.

Jag önskar så att vi alla kunde ha det med oss när vi möter någon som väcker frågor. Var inte snabb att dra slutsatser. Att säga hej kan betyda så mycket. Jag vill att du ser mig. Som den jag är.