Tack

Esmeralda var glad och upplivad när hon kom hem från skolan. Hon trivs det märks. Jag tror att åtminstone någon förälder pratat med sitt barn om mig för så här lät det i dag:

Pappa har en snå å å åååpp pappa har en snåå ååpp fniss fniss fniss. Jaha, sa jag. Men inte än, det får doktorn fixa senare. Och var har du nu fått detta ifrån, undrade jag. Jo det visst någon på skolan som sa det.

Processen är i gång. Det är väl bara att gilla läget.

Jag kan inte påstå att jag tycker det är jättekul att lämna ut mig själv så här, men samtidigt är det nog tyvärr nödvändigt. Den dag det inte är nödvändigt då har vi kommit en bit på vägen. Tills dess får vi som är nu och här göra vad vi kan för oss, för våra barn, för våra närmaste och för de som kommer efter oss.  Det är vår skyldighet som medmänniskor och det är också ett sätt att tacka de som kom före oss. 

Utan de som kom före så hade min resa varit väsentligt mycket mer komplicerad. Så tack. Allihop.