Tack för mailet

Esmeralda går i en liten byskola. Jag har för mig att de är totalt sju barn i klassen. Det betyder lätt uträknat att dottern har sex klasskamrater. En av dessa umgås vi med privat kan man säga. Så då återstår fem klasskamrater.

Jag saknar fem mail i min mailbox. Fem tack för mailet jag skickade. Man behöver inte älska mig för den jag är. Man behöver inte ens tycka att transsexualism är något man förstår sig på. Men man får gärna fråga om det är något man undrar. Om man tycker det är jobbigt så är det ännu viktigare att man tar reda på mer.

Jag har delat med mig av något väldigt svårt och väldigt privat. Men min dotter berörs och indirekt berörs också hennes kompisar. Därför tyckte jag det var viktigt och relevant att berätta.

Det är rent faktiskt så att det i genomsnitt finns ett visst antal elever på varje skola som i vuxen ålder eller tidigare kommer att bryta mot normen. Sannolikt gäller detta också dotterns lilla byskola. Hur ska dessa barn som snart blir unga vuxna kunna handskas med olikheter om inte vi vuxna visar att det är okej och att alla människor är lika värdefulla? Kanske just din son eller dotter visar sig vara homo/bi/trans. Även dessa barn/unga vuxna behöver förebilder.

Ett tack för mailet är jag väl värd, eller?