Jag försöker vara i nuet men det är väldigt lätt att tänka fram i tiden. Förändringar. Att få bli den jag är. Att för varje dag som går kunna se mig i spegeln en liten stund längre och känna igen det jag ser. Jag finns ju där. Innerst inne. Han är på väg ut. Han som är jag. Jag gillar honom. Jag gillar den jag är.
Det är lätt att känna sorg över att jag aldrig fick vara mig själv från början och sorg över allt det jag aldrig kommer få. Men jag försöker fokusera på den som jag ändå kommer kunna vara. Så mycket jag som det bara kan bli. Det är det jag längtar efter mest av allt. Så får vägen vara krokig och jobbig om den vill. Jag ser målet och jag vet var jag ska och jag vet vad jag vill. Jag vet vem jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar