Att stryka med handen över bröstkorgen där det inte längre finns, som en gång var där fast det inte borde, det är en underbar känsla. Jag trodde knappt det var möjligt att känna sig så så lycklig över hur man ser ut.
Jag har ett silverfärgat kyl/frysskåp som man kan spegla sig i. Formen på det gör dessutom att man blir sådär en tio kilo smalare. Jag står i profil och lägger handen på min bröstkorg. Den är alldeles platt. Jag känner med handen och jag försöker ta in att det verkligen är på riktigt. Jag har längtat i så många år och nu när det äntligen är sant är det så oerhört mycket större än jag kunde förstå.
Att röra sig ute bland folk på stan eller bara här i skogen, det känns så tryggt numera.
I går jag var och Esmeralda på Väla Köpcenter. Vi var även på IKEA som ligger intill. Jag tror inte man tänker på det i vanliga fall men varenda gång någon säger "han" om mig blir det som det där plinget i en kassaapparat. Jag samlar på den goda känslan av att bli sedd som man och jag känner mig så trygg.
Äntligen kan alla andra se mig som den jag är och alltid varit, innerst inne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar