lördag 15 mars 2014

Överklagan

Min överklagan på Färdtjänsten är nu skickad. Det blev en rejäl lunta med intyg, gamla beslut och förtydligande information. Jag passar även på att ifrågasätta själva handläggningen och den påstådda utredningen.

Nu kan jag bara vänta. Jag begärde inhibition så jag inte blir utan Färdtjänst under tiden.

Jag hade tänkt att jag nu skulle känna lättnad. Jag är nöjd att min överklagan är skriven och skickad men det jag känner är mest rädsla. Nu har jag inte någon kontroll alls över vad som händer. Avgörandet ligger inte hos mig och jag kan inte göra mer.

Jag har läst en massa artiklar om tidigare beslut och jag ser inga mönster alls som gör mig lugnare. Tvärtom. Det går inte att alls att förutse hur Förvaltningsrätten tolkar lagen eller den enskildes behov och förutsättningar.

Edit 2014-03-27
Jag har varit i kontakt med Förvaltningsrätten för att försäkra mig om att de tagit emot min begäran om Inhibition. Svaret jag fick var att mitt ärende förturats och ett beslut ska komma denna veckan.

5 kommentarer:

  1. Hej!
    Blev så glad när jag hittade din blogg idag. Är själv i din ålder och har ett barn (20 år) som är FtM, precis som du. Känner att vi kan hämta mycket kraft från din blogg speciellt då allt går mkt långsamt m utredningar. Förtvivlan är bara förnamnet.
    Hörs framöver!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Härligt att höra att min blogg kan vara till nytta och mening för andra.
      Ja det går långsamt, väldigt långsamt. Först utredning minst ett år sedan "real life experience" minst ett år och dessemellan och efter det långa väntetider på operationer och andra läkarbesök. Men som transsexuell får man bara gilla läget, för det finns inget val. Det är bara en väg att gå och det är rakt fram genom alla hinder.

      Radera
  2. Ja, det är väl så, en väg med en massa hinder, där tiden är ett. Får beskedet "uppsatt på väntelista", när man vill veta n ä r. Ovissheten är värst samt att de redan schabblat bort remisser och annat. Man måste ringa och jaga dem hela tiden.Suck! Jag bara önskar av hela mitt hjärta att han orkar hålla ut.

    SvaraRadera
  3. Heja heja, ge inte upp!

    SvaraRadera