I förra veckan ville jag bara lägga mig ner och dö. Allt var kaos. Övermäktigt. Men jag har bestämt mig redan för ett bra tag sedan. Empowerment! Det är jag och ingen annan som har makten över mitt liv.
Jag är på djupet en alldeles för levnadsglad person för att ge upp. Jag älskar mitt liv. Jag älskar mina vänner. Jag älskar att leva det liv jag äntligen får lov att leva. Men viktigast av allt; Jag har inte bara mig själv att tänka på. Jag har fått en gåva större än livet självt att vårda för resten av mitt liv. Den gåvan heter Esmeralda.
Så, istället för att ge upp tänker jag ta strid. Den som ger sig på mig kommer att ångra sig. Varsågod.
I går fick jag tag på en läkarmottagning och förklarade min situation. I dag ska de "diskutera" mig. Sedan hoppas jag de hör av sig med en tid så fort det bara är möjligt. Vill kommunen ha ett intyg ska de få ett som kostar mer än det smakar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar