Ett år!

I dag har jag gått på Testosteronbehandling i ett år.

Hårväxten var väl något av det första jag märkte av. Först kom det massor på magen, sedan lite fjun i ansiktet och på ryggen och sedan lite mer hår på benen och armarna. Nu har jag gles skäggväxt i ansiktet, mörka strån på ryggen, överarmarna och bröstkorgen. Hårfästet har dragit sig uppåt så jag fått de typiska flikarna på varje sida.

Rösten ligger på "manlig skala". Men utseendet? Nej det övertygar inte fullt ut. Jag blir fortfarande felkönad till och från. Fast jag har märkt att allt fler av de som håller på att säga "hon" eller "mamma" tvekar. Det är kul.

I går var vi på Hemköp och handlade. En liten klunga tjejer i högstadieålder vände sig om, pratade och pekade lite diskret. De kände igen mig. Jag tyckte det var lite kul så jag log. Det var fler som kände igen mig. Även någon av personalen som var så där lite extra trevlig och hjälpsam och skojade lite med oss. Bara positivt. Det känns bra att vara så öppen.