Det rasar

I dag har jag fortsatt med den sociala delen av min utredning genom att träffa teamets Kurator. Det är helt okej att prata om allt gammalt så länge jag sitter där i hennes rum. Men när jag kommer hem så rasar alla minnen över mig som stora stenar nerför ett berg. Det känns inte riktigt bra om man säger så. När jag är klar med utredningen vill jag stänga dörrarna till alla gamla unkna rum för alltid.