Hur mår du?

Jag mår bra. Standardsvar.

Hur mår jag egentligen? Jag hinner inte berätta. Det är väl det som är problemet med allt just nu. Jag hinner inte. Jag hinner inte sova, jag hinner inte tänka, jag hinner inte känna efter. Dagarna bara går åt och jag tycker jag steg upp nyss när det är dags att gå till sängs.

Känner jag efter bara lite så mår jag bra. Men jag är frustrerad. Könsidentitetsteamet är nu försenade 3-4 månader och det verkar bara öka hela tiden. De har samma resurser som för ett år sådan men nästan dubbelt så många patienter. Ingen vill ta i det. Inte ens patientnämnden som kunde sträcka sig till att göra en anteckning och föra den vidare till politikernivå. Jahapp, där åkte den lappen i papperskorgen.

Folk mår dåligt. Patienter far illa. Somliga orkar inte ens leva längre. Det är på riktigt kris inom hela psykiatrin. Transvården kommer allra sist i prioriteringsordningen. Det går inte längre. Vården är inte människovärdig.

Nyligen gick regeringen ut med ett meddelande att de skulle prioritera transpersoners situation. När ser vi det? Hur rimligt är det att behöva vänta 1,5 år efter att utredningen inletts för att få en diagnos och därefter tillgång till behandling, på grund av resursbrist?