I dag har jag burit min pappa till sista vilan. Eller rättare sagt urnan till graven. En gång var det han som höll mig i sin famn. I dag var det jag som möjligen något symboliskt fick hålla honom i min famn. Men det var en starkare känsla än man kanske kan tro. Mellanbrodern fick hissa ner urnan efter att begravningsentreprenören läst några finstämda dikter. Han kunde dem utantill.
Sedan seglade en Glada över våra huvuden fram och tillbaka. Den var tyst. Vi har en Glada här i skogen också men den visslar alltid.
Efteråt åkte vi hem till lillasystern och deras underbara hus. Vi satt i trädgården och fikade, pratade, och skrattade. Barnen drack massor med saft, kakorna gick åt och de lekte kurragömma medan solen gassade. Några änder hälsade på.
Nu sitter jag vid datorn och arbetar med texten till programmet för årets Regnbågsfestival i Malmö. Klockan har passerat elva på kvällen. Dottern har somnat nöjd och glad.
Den här dagen har varit en jorden runt-resa i mitt inre. Jag vet inte riktigt var jag landat just nu men jag ska laga mig en kopp te och fortsätta med texten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar