Jag kan inte riktigt förklara och jag kan inte riktigt förstå det men det känns ungefär som gamla tiders "söndagsångest". Den där tomheten efter roliga dagar med kompisarna och sedan bara tomt och tyst. Samma känsla i kroppen. Tomhet.
Våren har varit oerhört påfrestande. Jag har fått prioritera bort mycket inklusive bloggen.
Läste just ett sms med en midsommarhälsning och blev lite gladare. Men den där känslan i magen vill inte lämna mig. Trots löfte om regn och åska hoppas jag alla får en fin midsommar. Själv tänker jag passa på att stryka lite tvätt ute på verandan så länge jag kan, för just nu är det varmt och soligt.
Var rädd om det du har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar