Tredje besöket hos psykologen

Den här veckan har varit lite väl intensiv. Dottern ledig på onsdag. Fick hålla henne hemma i går för att jag saknade barnvakt efter skolan innan jag hunnit hem igen, så jag var tvungen att ta henne med mig till läkarbesöket.

Nu är det fredag och i dag har jag avverkat tredje besöket hos psykologen. Innan besöket hann jag med en snabbträff med en vän i parken strax utanför mottagningen.

Besöket hos psykologen gick bra. När jag sitter där i det rummet så finns inget annat. Det är skönt. Först var det samtal och sedan fick jag fylla i tre frågeformulär. Hon frågade vad jag tyckte om läkarbesöket och jag sa som det var, att det kändes väldigt bra.

När jag kom hem så var alla grannar ute här i skogen. Full aktivitet. Jag passade på att berätta för den granne som jag ännu inte haft tillfälle att säga något till. Jag tror att hon tog det bra. Hon verkade intresserad, ställde frågor och klappade mig på armen innan vi skildes åt. Hon hade funderat över min röst, om jag kanske var förkyld. Hon hade funderat över varför dottern kallar mig för pappa. Jag förklarade att jag väntat på ett bra tillfälle och att vi inte setts så mycket när det varit kallt och alla helst håller sig inomhus. Jag var inte nervös och det kändes inte konstigt på något sätt.

Allt faller sig och jag mår bra. Jag bryr mig egentligen inte så mycket om vad folk eventuellt ska tycka. Det är så många som jag redan har så starkt stöd från så skulle det komma någon som inte klarar av det så gör det inget alls. Jag kommer inte märka av det ändå.

Det jag funderar över nu när det närmar sig sommarlov är de gemensamma toaletter vi har vid badet. De är skyltade herr respektive dam. Jag skulle önska att de toaletter som har ingång utifrån, alltså inte i omklädningsrummen, skyltades könsneutralt. På så vis kan jag välja att gå på vilken som utan att känna mig utpekad på något sätt.

Uppenbarligen passerar jag inte än. Taxichauffören kallade mig "hon" i dag. Ja var på vippen att säga till henne men jag ville inte ta det just då. Istället fick jag lyssna på hennes livshistoria med en mamma som var alkoholist, en styvpappa som utsatte barnen för sexuella övergrepp när de var fem år gamla. Hon hade pratat med sin syster om att skriva en bok. Hon sa också att det är viktigt att få prata om det. Jag höll med henne samtidigt som jag bet mig i tungan för att inte säga hur starkt jag kände för att slå ihjäl den där styvpappan. Min barndom framstår som en fin liten saga i jämförelse.