Såg fram emot en trevlig kväll vid bålet. Måste ha slagits rekord i kväll på hur många gånger en och samma person kan kallas "damen" och "hon" under bara en enda liten kväll. Hur kan någon kalla en person i herrkläder, herrfrisyr, mörk röst och begynnande skäggväxt för damen?
Jag gråter inombords. Jag vill säga något men det bara knyter sig. Jag inser att jag absolut inte alls passerar när alla jag inte känner ser en kvinna utan att ens fundera. Jag är förtvivlad och frustrerad. Ska jag skriva det i pannan eller vad ska jag göra?
Har följt din frustration och ilska över att inte passera ett tag nu, och jag tror att du måste försöka tänka annorlunda...inte slå på dig själv så mycket...det hjälper dig absolut inte. Det är en process....en långsam process...försök acceptera det. Njut av, och gläds över alla de små förändringarna som du märker av...ett nytt hår på hakan...på låret...på armen...hur rösten nu börjar sjunka mer och mer...försök att njuta av processen i sig...du är på rätt väg...det är huvudsaken...försök hitta ett lugn inombords i det faktum, och försök landa i det lugnet. Hälsningar Alex
SvaraRaderaKanske ska förklara lite ang min tidigare kommentar: Alex, FtM, 45 år, på testogel sen 12 veckor tillbaka. Min tidigare kommentar handlar om mitt synsätt...bla på min egen resa.
SvaraRaderaJag tror att allt har en större mening...kanske är det bra att du växer fram sakta men säkert...även för att din dotter ska hänga med i svängarna...på alla plan. Det är ju inte bara utseendet som kommer ändras...även dina energier. Må väl!
Tack för dina kommentarer Alex. Jag tar de till mig. Tänkvärt. Må väl du också och lycka till på din resa. Bloggar du?
RaderaJag började blogga lite i ett tidigt stadium...innan jag ens börjat utredningen, tror jag det var..men la ner det...kändes inte som min grej riktigt.
SvaraRaderaBra att du inte tog illa vid dig...för det var välment.
Tyckte själv att jag kanske lät lite barsk :)
Det är inte alltid lätt...jag önskar ju tex att håret i ansiktet ska komma snabbare...typ NU :) men samtidigt är jag tacksam över att inte allt händer så fort...jag hinner liksom med att växa in i mitt nya jag...mina nya energier och minst lika viktigt, min flickvän hinner med i svängarna också.