Blev nyss upptryckt mot väggen av ett gäng tjejer/mammor som tycker att jag klagar för mycket. Nej det var inte någon vidare skön upplevelse. Att vara ensam pappa bland drygt 300 perfekta mammor är kört. Jag har inte en chans när det kommer till att räcka till som både förälder och att ta hand om allt annat samtidigt.
Jag kan inte renovera huset, bygga en garderob, måla om en vägg, baka bullar, vika tvätt, snyta snoriga barnanäsor och samtidigt sitta lite coolt på facebook och visa upp mitt perfekta liv och min oändliga lycka över hur fint jag har det och vara tillgänglig och närvarande och framförallt glad på en o samma gång.
Jag är bara en liten man. Jag är ensamstående men jag är inte enastående. Jag är bara en människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar