Njuter

Är detta verkligen på riktigt? Jag kan knappt tro det. Att livet kunde vara så här fint. Det är så gott att må bra och känna att en lever.

Jag har lärt mig ett nytt uttryckssätt för övrigt. Istället för att säga "man" så ska man säga "en" när man syftar på sig själv eller mera allmänt. Det är väl något genustänk antar jag och jag vill ju vara med på sånt så jag försöker anpassa mig.

Nästa vecka blir det hårklippning. Det behövs. Den här gången känns det inte så märkvärdigt. Förra gången när tjejfrisyren skulle bort då var jag lite orolig. Men vad snygg jag blev! Nu är det bara lite utväxt och frisyren blev helt rätt från början så den ska bara hållas efter. Flera kommentarer fick jag att jag skulle låtit Hanna klippa lite till. Det tyckte Hanna också så den här gången ska jag släppa kontrollen och låta Hanna bestämma.

Men den där rösten är ett elände. Okej den har gått ner men jag låter ändå som en tjej. Jag vill vakna i morgon och ha mörk röst.

Nu ska jag försöka få dottern att lämna datorn en stund så vi kan ta en liten fika. Eller ska vi strunta i det och äta tidig middag istället tänker jag nu när jag ser hur mycket klockan är. En kopp te vill jag åtminstone ha.