Det händer ingenting. Jag har mens och det är fel. Min röst är för ljus och det är fel. Jag har inte fått någon kallelse till utredningsteamet och det är fel. Jag var där i december och nu ska månaderna gå bara för att det måste ta ett år. Deras hittepå-regel. Riktlinjer från socialstyrelsen finns inte men de ska komma under nästa år. Transvården är katastrofal.
I eftermiddag ska min lilla loppa ta med sig en kompis hem. Undrar just om det förväntas varm choklad med vispgrädde då. I så fall måste jag åka och handla i dag. Jag och åka och handla är inte kompisar. Jag brukar börja på måndag och tänka att jag måste åka och handla. Jag kommer oftast i väg på fredag för då är det verkligen nödvändigt. Åker jag o handlar i dag så kommer jag vara dödssjuk i morgon för jag kan lova att någon liten smutsgris står där och nyser virus över hela mig. Äckligt var ordet. Eller kanske någon med magsjuka just varit o klämt på bananerna som jag sedan köper.
Men om barnen vill ha varm choklad med vispgrädde så ska de få det.
För övrigt kan det vara läge att städa dotterns rum i dag. Jag har sagt i flera veckor nu att jag ska möblera om lite där. Så det kanske jag ska göra i dag. Innan jag åker och handlar. Eller efter?
Jag älskar dessa morgnar. Kaffe och tystnad. Lugn och ro för hjärnan att vakna till liv. Var skönt det var att gå till sängs i går förresten. Lillstrumpan hade somnat på min halva av sängen. Jag makade lite på henne och kunde krypa ner under täcket. Sängen var redan varm. Katt eller barn i sängen, helst båda. Det är mysigt. Den som säger till henne när hon är femton att hon är för gammal för att dela säng med sin förälder åker på en propp. Det är onaturligt att sova ensam. Eller iaf mycket kallare i sängen.
Klockan är sex och jag har en timmes egentid kvar innan vi blir två vakna i huset. Nu ska jag njuta av den tiden och vara lite effektiv. Tror du inte mig? Inte jag heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar