Jag har så ont i huvudet. Kaffe brukar hjälpa men dricker jag kaffe så här sent så kan jag inte sova.
Dagen började på gymmet. Bra träning. Börjar få in lite rutiner. Detta är första veckan som jag tränat alla fem planerade gånger. Jag är väldigt nöjd.
Efter gymmet har jag jobbat på i syverkstan men mer om det i min andra blogg. I övrigt har jag kanske drabbats av något virus. Inte värre än att jag klarar ut det. Jag är glad att dottern är frisk, än så länge.
När det gäller rösten så känner jag att den gått ner men det är knappt hörbart på mina inspelningar. Konstigt det där.
I mars är det årsmöte på RFSL och jag är nominerad till styrgruppen för Regnbågsfestivalen. Det är medlemmarna som väljer så jag vet inte alls hur det kommer gå. Men jag ska iaf vara där. Ordnat barnvakt för dottern som ska sova över hos goda vänner. Jag tar mig söderut kvällen innan för att vara med på kulturafton i ett kollektiv och sedan sover jag över i ett annat kollektiv. Skönt med lite kortare resväg till mötet. Men mest av allt längtar jag efter att träffa alla härliga människor.
Jag kom att tänka på att jag läste en del intressanta saker i en annan transblogg för längesedan. Det handlade om de hjälpmedel som finns. Somliga verkar ha mycket emot att använda sig av dem. Det är förstås valfritt. jag tänkte nog att jag också skulle undvika alla hjälpmedel för min identitet sitter inte på utsidan. Men nu är jag inte lika säker längre. Det är ändå bra att de finns. Det blir svårt att "passera" annars. Passera, det är när någon man inte känner ser en som man. Jag vet jag skrivit om det förut, att jag längtar efter den dagen när någon helst spontant säger "han" om mig. Någon som inte känner mig.
Jag använder både binder och packer. När jag inte gör det känner jag att det fattas något. Det blir obekvämt och konstigt. Jag trodde det skulle vara precis tvärtom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar