Till mina vänner, de som inte redan vet

Jag har till och från när jag var yngre mått väldigt dåligt. Det har säkert de flesta jag mött redan räknat ut, om jag inte själv talat om det. Jag har försökt ta mitt liv ett antal gånger, men det är många år sedan.

Ingen har kunnat säga vad det är som är fel. Inom psykiatrin har man uteslutit alla psykiatriska diagnoser man kunnat komma på inklusive depression. Jag anses psykiskt frisk och är mer granskad och genomgången än de flesta.

På senare tid har jag kommit underfund med vad det handlar om. Jag är född som kvinna men känner mig som man. Forskarna tror att det är något som händer tidigt i fosterstadiet. Det finns inga terapier som hjälper. Det enda man kan göra är att genomgå en könskorrigering.

Jag kommer inom kort att få ett nytt förnamn, Love. Jag kommer inom ett par månader kallas till ett första möte hos utredningsteamet. Därefter får tiden utvisa vad som händer och i vilken takt.

Det kommer att bli en krävande tid för såväl mig som mina närmaste. Det jag och min dotter behöver är stöd, acceptans, respekt och inte minst att allt får fortsätta bara vara som det är.

Klarar man inte av att handskas med detta så är det så och då får vi välja att respektera varandra och nöja oss med det. Men jag finns här och jag svarar gärna på frågor. Jag är samma person innerst inne oavsett om och när mitt utseende förändras.

Jag ger dig all tid du behöver för att ta detta till dig. Hör av dig när känner dig redo för fortsatt kontakt. Oavsett om det sker i dag, om tio år eller kanske aldrig. Det är upp till dig att bestämma. Jag respekterar dig oavsett hur du väljer att göra. Jag hoppas att den respekten får vara ömsesidig.

Vi har varit med om varandra. Vi kan aldrig förlora varandra.

Tack för att du tog dig tid att läsa.