I går fick jag min fjärde testosteroninjektion. Som vanligt trevligt och välkomnande bemött på Capio. Jag har det bra och jag känner mig så trygg.
Efter besöket hos sjuksköterskan åkte jag till Väla för att klippa mig och handla. Jo jag hade tämligen ont i skinkan i taxin. Sitta ner är inte det bästa direkt efteråt. Det tar någon timme innan det släpper.
Fotografen från Sydsvenskan ringde medan jag åt lunch. Hon kommer hit på måndag för att ta ett foto till artikeln om transfobi. Trevlig person. Den jag pratat med på UR angående dokumentären som är helt tokigt textad är också trevlig. Jag kan gå runt och vara glad länge efter trevliga samtal. Mediafolk, om jag får kalla dem så är så himla fina! Dessutom har de ofta en humor som jag gillar. Jag blir väldigt glad och mår så gott av alla kontakter med supertrevliga personer. Det betyder mycket för mig.
Jag var hemifrån i nästan 13 timmar och blev inte felkönad en enda gång på hela dagen. Tvärtom. Blev kallad "den där killen" och "han" i allt från taxin till butiken och fiket och överallt. Jag hade en helt fantastisk dag.
Sedan var det så skönt att komma hem till skogen utan stress. Egentid. Det är värt hur mycket som helst. Klockan hann passera midnatt innan jag kom i säng.
Första dagarna utan Esmeralda var hemska. Det var en blandning av trötthet, stress, saknad och dåligt samvete. Nu börjar pulsen gå ner och samvete tar det lite lugnare. Hon har det bra och jag har det bra. Vi behöver detta båda två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar